|
Reflekterat ljus från en vattenyta eller en
vägbana är ofta polariserat. Ljusets vågrörelse har dämpats i någon av
alla de riktningar opåverkat ljus far fram med. Det upplevs som
starkare och mer bländande. Med ett polaroidfilter som vrids mot
ljuskällan går detta att se, att till exempel blänket från en
vattenyta blir mindre för en viss vinkel. Polaroidglasögon dämpar
reflexer bra.
För att populärt och något onyanserat beskriva hur filtret fungerar
kan det liknas vid ett mycket tätt spjälstaket, det är så trångt
mellan spjälorna att bara det ljus som svänger i samma riktning som
mellanrummen mellan spjälorna kommer igenom. Med två polaroidskivor
bakom varandra och vridna 90 grader relativt varandra blir det
tvärstopp för ljuset.
Cellofan, genomskinlig tejp, socker, sirap, CD-fodral är material som
kan vrida ljus en anings. En del material ger olika färger för olika
vinklar och antal skikt och socker vrider så att det faktiskt går att
bestämma vilken sockerart det är fråga om. Med polaroidfiltren lagda
på en OH-apparat kan flera njuta av skådespelet samtidigt, det blir
som lysande akvarell ungefär. Med en engångsmugg av genomskinlig plast eller
CD-fodralet blir det färggranna ränder som sträckningarna mellan
plastmolekylerna avslöjar. Det påminner om röntgen. |
|
Här har två provbitar placerats i ett skumpaglas
av plast. Lite hopvikt cellofan finns i mitten, mellan
polaroidskivorna.
En av landets mest experimentella fysiker, Svante Åberg i Umeå
(se
http://school.chem.umu.se/), har
föreslagit ett antal länkar där den som vill gå djupare kan få sitt
lystmäte:
Himlens ljus
Fåglars orienteringsförmåga
Spänningar i material
Ett enkelt mjölkpolaroidoskop kan enkelt tillverkas av ett
mjölkpaket, se
Experimentsats
|
