Polariserat ljus

 

 

Reflekterat ljus från en vattenyta eller en vägbana är ofta polariserat. Ljusets vågrörelse har dämpats i någon av alla de riktningar opåverkat ljus far fram med. Det upplevs som starkare och mer bländande. Med ett polaroidfilter som vrids mot ljuskällan går detta att se, att till exempel blänket från en vattenyta blir mindre för en viss vinkel. Polaroidglasögon dämpar reflexer bra.

För att populärt och något onyanserat beskriva hur filtret fungerar kan det liknas vid ett mycket tätt spjälstaket, det är så trångt mellan spjälorna att bara det ljus som svänger i samma riktning som mellanrummen mellan spjälorna kommer igenom. Med två polaroidskivor bakom varandra och vridna 90 grader relativt varandra blir det tvärstopp för ljuset.

Cellofan, genomskinlig tejp, socker, sirap, CD-fodral är material som kan vrida ljus en anings. En del material ger olika färger för olika vinklar och antal skikt och socker vrider så att det faktiskt går att bestämma vilken sockerart det är fråga om. Med polaroidfiltren lagda på  en OH-apparat kan flera njuta av skådespelet samtidigt, det blir som lysande akvarell ungefär. Med en engångsmugg av genomskinlig plast eller CD-fodralet blir det färggranna ränder som sträckningarna mellan plastmolekylerna avslöjar. Det påminner om röntgen.

 

Här har två provbitar placerats i ett skumpaglas av plast. Lite hopvikt cellofan finns i mitten, mellan polaroidskivorna.

En av landets mest experimentella fysiker, Svante Åberg i Umeå
(se
http://school.chem.umu.se/), har föreslagit ett antal länkar där den som vill gå djupare kan få sitt lystmäte:

Himlens ljus och fåglars orienteringsförmåga

Mikroskopering för strukturer

Spänningar i material

Sockerkoncentration

Ett enkelt mjölkpolaroidoskop kan enkelt tillverkas av ett mjölkpaket, se
http://www.ingenjorn.com/ExpSats.htm